Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scefferus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5603
Schef fe’rus—Sche’rer.
5604
förtjänstfullt i utrikespolitiken, bl. a. vid
tillkomsten av 1780 års förbund om
väpnad neutralitet.
Scheffe’rus, Johannes, f. 1621, d.
1679. Sv. universitetslärare av tysk börd,
skytteansk professor i Uppsala. S. var en
lärd och mångsidig forskare, särsk.
framstående som klassisk filolog. S. inledde
med sitt betydelsefulla arbete Svecia
litte-rata (1680) den litteraturhistoriska
forskningen i vårt land. Hans Lapponica (1673)
är en av våra tidigaste skrifter i
etnografi.
Sche’ffler, Karl, f. 1869. Tysk
konsthistoriker och skriftställare, bl. vars
arbeten, främst om modern konst, en samling
resebrev från it. konststäder under titeln
Italien (1913) föreligger i sv. övers. (1920).
Sche’flo, Olav Andreas, f. 1883.
Norsk tidningsman och politiker. S. var
ledare för den flygel av norska
arbetarpartiet, som 1923 bröt sig ut och bildade
Norges kommunistparti, vilket han
sedermera lämnat.
Scheidel [sja’jdol], T h e o d o r, f. 1885.
Tysk operasångare (baryton), vilken givit
uppmärksammade gästspel bl. a. i Sverige
(senast 1932).
Scheidemann [sja’j-], P h i 1 i p p, f. 1865.
Tysk socialdemokratisk politiker. S. var
en av dem som mest bidrogo till de tyska [-socialdemokraternas-]
{+socialdemokrater-
nas+} lojala hållning
vid krigsutbrottet
1914. Under kriget
verkade han för
samförståndsfred
och inträdde 1918 i
prins Max av
Baden parlamentariska regering. Han
medverkade aktivt
till kejsardömets
avskaffande och var
under år 1919 riks-
kansler. 1920 drog han sig tillbaka som
överborgmästare i sin födelsestad Kassel.
PHILIPP
SCHEIDE-MANN. Fotografi.
Sckeik (arab.). Bet. egentl. gråskägg.
Älste, stamhövding.
Scheiner [sja/j-], Julius, f. 1858, d.
1913. Tysk astronom, observatör i
Pots-dam, professor i Berlin. Hans viktigaste
undersökningar gälla astrofysiken, och han
har bl. a. visat, att algolstjärnorna äro
dubbelstjärnor.
Sche’lde (franska Escaut). Flod i
Frankrike och Belgien med källor i Frankrike
n. om S:t Quentin och tvenne
mynnings-armar i Nordsjön på nederländskt område.
Enl. överenskommelse 1925 mellan
Belgien och Nederländerna är sjöfarten på
nedre S. öppen för alla fartyg utom
krigsfartyg. S. är segelbar nästan i hela sitt
lopp. Längd: 343 km.
ScheTlack. Se Gum mi lack a!
Sche’lling, Friedrich Wilhelm
Joseph von, f. 1775, d. 1854. Tysk
nyromantisk filosof,
som utmärkte sig
för djärv
spekulation och poetisk
fantasi. Han
företräder en
utveckling av den kantska
filosofien, som lär,
att naturen och
anden äro olika
åskådningssätt av en och
samma, allt
omfattande helhet, det
absoluta. Hans
märkligaste insats var
hans poetiskt utformade naturfilosofi. Hans
uppfattning, att konsten avspeglar det
absoluta i sinnlig gestalt, spelade stor roll
för nyromantikens estetik.
Sche’ma (grek.). Bet. mönster, översikt.
— Schematis e’r a, framställa
översiktligt. — S c h e m a’t i s k, översiktlig.
Scheneetady [skene’ktodi]. Industristad
i n. ö. U. S. A. (New York). 96 000 inv.
(1930).
Sche’ne Rarite’ten (vulgärtyska). Bet.
egentl. »vackra, sällsynta saker». Det var
fordom ett vanligt uttryck av tyska
kringresande, schackrare och
marknadsgycklare.
Scheol [-å’l] (hebr.). Bet. dödsriket.
Sche’rer, Wilhelm, f. 1841, d. 1886.
Tysk litteraturhistoriker och språkforska-
FR. WILH. von
SCHEL-LING. Teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
