Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pendentiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4991
Penni’nska alperna—Pension.
4992
gjorde sig gällande i samma mån som den
urspr. självhushållningen ersattes med
arbetsfördelning och byteshushållning. Som
pengar begagnades till en början vanl.
produkter av grundläggande betydelse i
folkets näringsliv, t. ex. spannmål, hudar,
torkad fisk och boskap. (Ordet penning
härleder sig från latinets pecu’nia, i sin
tur en avledning fr. pe’cus, som bet.
boskap) . Småningom ha dock guld och
silver jämte brons befunnits vara de
bästa bytesmedlen och detta väsentligen på
grund av följande egenskaper: högt
värde, stark motståndskraft mot slitning och
kemisk påverkan, likformighet och
delbarhet. Urspr. måste bytesmedlet vid varje
försäljning vägas och kontrolleras.
Anordningen att prägla myntstyckena, d. v. s.
påstämpla dem vissa värden, anses vara
uppfunnen i Mindre Asien under 6- el.
700-talet f. Kr. Ett annat viktigt steg var
tillkomsten av banksedlar under
1600-talet. Dessa voro urspr. kvitton på ädel
metall, som inlämnats till en bank el.
bankir. Numera karakteriseras de bättre
såsom skuldsedlar, vanl. utgivna av
ländernas stats- el. centralbanker. Banksedlarnas
värde grundar sig på den metalltäckning,
som de sedelutgivande bankerna måste
inneha för att vid anfordran kunna inlösa
sedlarna med guld el. silver. Om
papperspengarna icke äro inlösliga, benämnas de
pappersmynt. Det senaste stora
framsteget i p:s utveckling är, att
betalning med reda pengar i stigande
utsträckning ersättes med omflyttningar av
siffer-tal mellan bank- el. postkonton (giro).
Jfr Bank, Mynt, Myntfot,
Postgiro! Litt.: K. Wicksell: Om penningar
och kredit (1929).
Penni’nska alperna el. W a’l 1 i s a 1 p e
r-n a. Område av Västalperna, mellan Dora
Baltea och övre Rhöne, ett av Alpernas
högsta partier med toppar upp till 4 638
m. ö. h.
PennPnska kedjan. Bergskedja i n.
England, sträckande sig fr. skotska gränsen
in i grevsk. Staffordshire och bildande
vat-tendelare mellan Nordsjön och Irländska
sjön. Ingen av P:s höjder når över 900
m.
Pennise’tum. Växtsläkte (fam.
Grami’-nece), av vilket en art, P. typhoi’deum
(N e g e r h i r s), är ett en Central-Afrikas
viktigaste sädesslag.
Pennklubben. Se
Författarföreningar!
Pennsylvania [pennsilve’jnjo]. Stat i n. ö.
U. S. A., med 117 000 kvkm lika stor som
Lappland. P. blev stat i U. S. A. 1787.
9 631 000 inv. (1930), varav omkr. 300 000
negrer. Huvudstad: Harrisbur g.
Pennsylvania-Norfolk-Railway [-[penn-silve^njo-nå^ok-re^loej].-] {+[penn-
silve^njo-nå^ok-re^loej].+} Förenta
Staternas näst största järnvägskoncern med
en rälslängd av 32 234 engelska mil (1928)
och anl^gningar till ett värde av c:a 3
milliarder dollar.
Penny [pe’nni], plur. pence [pens], förk.
d (jfr Den ar!). Eng. bronsmynt = V12
shilling = 7,5 öre. En annan pluralform,
pennies, användes i bet. pennystycken.
Pensacola [pensokå’lo]. Stad i s. ö. U.
S. A. (Florida). 32 000 inv. (1930).
Pensé [paiise’]. Se Viola!
Penselmögel. Se Penicillium!
Penselsvin. Se K n ö 1 s v i n !
Pension [pangsjo’n] (lat. pe’nsio —
upp-vägning, avgift). 1. Löneförmån el.
understöd, vanl. årligt, till personer, som på
grund av ålder el. sjukdom avgått ur
tjänsten. Beviljandet av p. (pension
e’-r i n g) är allmänt ifråga om statens samt
kommunernas anställda och har nått
ganska stor omfattning även beträffande
personer i enskild tjänst. Enl. 1907 års lag
ang. civila tjänsteinnehavares rätt till p.
föreligger sådan rätt vid avgång fr. tjänst
på grund av ålder (vanl. 67 år) i regel
för envar ord. innehavare av civil tjänst
med lön å stat, fastställd av Kgl. Maj: t
och riksdagen. Personalen vid post- och
telegrafverket, vid statens järnvägar och
vat-tenfallsverk, i armén, flottan m. fl.
statstjänster har särskilt reglerade p.
Statskyrkans präster erhålla p. endast i mindre
utsträckning (jfr Emeritus!) men ha i
gengäld vanl. rätt att kvarbliva vid sina
tjänster oberoende av ålder. Genom lag
av år 1913 infördes i vårt land allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
