Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas Förenta Stater - Amerikas konfedererade stater - Amerika-trafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Amerikas Förenta Stater—-Amerika-trafiken.
238
unionen och 1861 bildade en ny stat,
Amerikas konfedererade stater (Confederate
States of America) samt valde en egen
president. Då U. S. A:s president Abr.
Lincoln vägrade erkänna någon stats rätt till
utträde ur unionen utbröt det
nordamerikanska inbördeskriget (1861—65), vilket
slutade med nordstaternas seger, slaveriets
avskaffande och unionens återställelse. Mot
slutet av 1800-talet fördes U. S. A. under
Mac Kinleys presidentskap in på en
imperialistisk politik genom kriget med
Spanien 1898, varigenom detta land förlorade
Cuba, Porto Rico och de övriga spanska
Antillerna samt Filippinerna och
Ladro-nerna. Denna politik fortsattes under
presidenterna Roosevelt och Taft. Under
Woodrow Wilsons presidenttid inträdde
landet i världskriget, vilket innebar en
omsvängning från den traditionella
isole-ringspolitiken. När fredsförhandlingarna
började i Paris, lämnade också president
Wilson Amerika och företrädde själv sitt
land på konferensen, där han i ett
budskap om »14 punkter» framlade tanken
på ett nationernas förbund. Detta förbunds
grundstadga intogs också i fredstraktaten.
Wilsons politik hade emellertid väckt
starkt missnöje i hemlandet. Senaten
vägrade att gå med på Amerikas anslutning
till det nya folkförbundet, och vid det nya
presidentvalet 1920 segrade motpartiets,
republikanernas, kandidat W. G. Harding
med stor majoritet. Under president
Wilsons regeringstid hade även spritförbud
och kvinnorösträtt infört i landet.
Ver-saillesfreden ratificerades ej av Förenta
Staterna, men särskilda freder
underskre-vos med Tyskland och Österrike 1921.
Samma år hölls en konferens i Washington,
vari ombud för England, Frankrike,
Italien och Japan deltogo och varvid en
överenskommelse om inskränkning av
sjörustningarna utarbetades. President Harding
dog plötsligt i augusti 1923, och
vicepresidenten Calvin Coolidge övertog
president-skapet samt blev vid nästa presidentval
omvald. Dennes politik utmärkte sig för
sparsamhet och försiktighet, och under
hans regim främjade uppåtgående
kon
junkturer landets välstånd. Men
svårigheterna att upprätthålla spritförbudet, en
begynnande våg av laglöshet och
banditterror i storstäderna samt lantbrukarnas
klagomål orsakade bekymmer. Vid
presidentvalet 1928 ville Coolidge ej på nytt
uppställa sig som kandidat. Herbert C.
Hoover valdes med stor majoritet.
Väl-ståndskurvan i landet hade nu nått sin
höjdpunkt, och en svår depressionstid
inträdde. Spekulationen på Newyorkbösen,
som drivit upp aktiekurserna till
svindlande och av de verkliga värdena rätt
oberoende siffror, slutade 1930 med en
katastrofal nedgång, som ruinerade en massa
sparare och småkapitalister. Exporten
avtog hastigt på grund av nödläget i Europa
och andra länder, starkt prisfall inträdde
på råvarumarknaderna och arbetslösheten
antog väldiga proportioner. I syfte att
söka åstadkomma en lindring i det
finansiella nödläge, som hotade att utbreda sig
över hela världen utfärdade president
Hoover å försommaren 1931 ett budskap,
vari han föreslog allmänt skadestånds- och
skuldmoratorium för ett år, ett förslag,
som visserligen i huvudsak genomfördes,
men vars verkningar förfelades genom
dröjsmål och politiska faktorer. — Litt.: S.
G. Hammer: De forenede staters Historie
(1917). V. Söderberg: Ur Förenta staters
historia 1783—1865. E. H. Thörnberg:
Amerikanska samhällsproblem (1912). Å.
Thulstrup: Friheten och välståndet.
Amerikanska essayer (1931). G. Stridsberg: Det
förlovade landet (1931). André Sigfried:
Förenta staterna av i dag (1931).
Amerikas konfedererade stater. Se A m
e-rikas förenta stater!
Amerika-trafiken. Passageraretrafiken
mellan Europa och Förenta Staterna samt
Canada utgjordes ända till för några år
sedan huvudsakligen av emigranttrafik.
Sedan U. S. A. vidtagit allt strängare
restriktioner i fråga om invandringen, ha
rederierna med växande framgång uppodlat
turisttrafiken. Den största
passagerarelinjen på detta trafikområde är den engelska
Cunard-linjen, som 1930 befordrade 171 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
