Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Hos en snäll åkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hustru kom till honom och tycktes ha något särskilt på hjärtat.
»Nå vad är det, Johanna?» frågade han.
»Jo, det är så», svarade hon, »att jungfru Lina, du vet, som tjänar hos grannen här och som alltid är så snäll och vänlig mot våra barn, nyss var inne och var alldeles över sig given, därför att hon fått brev, att hennes gamla mor ligger för döden, och nu får hon väl knappast se henne mer i livet, ty flickan kan för sin tjänst ej få vara borta länge, och hennes föräldrar bo på ett torp i Täby socken, dit det är över två mil. Nu undrar hon så mycket, om du
skulle vilja skjutsa henne; hon vill gärna betala, vad
det kostar.»
»Jag skall tänka på saken — inte för pengarnas skull utan därför att det är söndag och hästarna så väl som jag äro trötta. Det är där skon klämmer, kära Johanna.»
»Nåja, för den skull klämmer den nog annanstans också, ty när du inte är hemma, så är det i alla fall inte riktigt söndag, men vi skola, ju göra mot andra, som vi vilja, att de skola göra mot oss, och jag vet mycket väl, vad jag skulle vilja göra, om min mor låge för döden. Och inte tror jag du begår något sabbatsbrott, om du skjutsar henne ut.»
»Du talar som en präst, Johanna, och eftersom jag sålunda redan fått min ottesångspredikan, så kan du gå och säga Lina, att jag är färdig klockan io, och så kunde du gärna springa om hörnet och fråga patron Johansson, om han ville vara snäll och låna mig sin lilla, lätta kärra; det skulle göra saken betydligt lättare för hästen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
