- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
115

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Hos en snäll åkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Följande morgon, då jag blivit väl borstad och ryktad, kommo min matmor och lilla Mia för att se på mig nogare och göra närmare bekantskap med mig. Gustav hade sedan tidigt på morgonen hjälpt sin pappa i stallet. Lilla Mia hade tagit med sig ett äpple, som hon delade med mig, och hennes mamma gav mig bröd. De gjorde riktigt affär av mig, som om jag varit forna dagars Vackra Svarten. Det smakade något att återigen vara föremål för smekningar och bliva så vänligt tilltalad. Också lät jag dem förstå, så gott jag kunde, att jag ville vara vänlig igen. Min matmor tyckte, att jag var mycket vacker och nästan för god till att bli åkarhäst, om inte mina knän varit så illa skadade.

»Naturligtvis kan man inte säga, vem som varit skulden därtill, men nog vill jag fritaga hästen, till dess jag får bevis emot honom, ty en nättare och säkrare gång, än han har, får man söka efter», sade husbonden. »Vad skall han heta, Johanna? Jag tror säljaren sade sig hava hört, att han brukat kallas för Vackra Svarten.»

»Då kan han ju få heta så, ty namnet passar bra», svarade min matmor. Och så fick jag behålla mitt gamla namn, vilket gjorde sitt till att jag kände mig likasom hemmastadd.

»Generalen» var ute och gick för droskan hela förmiddagen. När. Gustav kom hem från skolan, gav han mig mitt middagsfoder och vatten. På eftermiddagen blev det min tur att spännas för droskan. Svensson var mycket noga med att se till, att seldon och remmar passade ordentligt. Det var alldeles, som om jag haft Sven Heder igen. Då vi voro i ordning, bar det av till droskstationen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free