- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
69

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bud efter doktorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryttare; jag gjorde emellertid mitt bästa. Brovakten hade bommen öppen. Då vi kommo till backen, höll doktorn in mig. »Se så, min gosse», sade han, »låt oss hämta andan.» Och det blev jag glad över, ty det var nära på ute med mig, men
denna lilla rast hjälpte mig, och snart voro vi framme. Troed stod vid grinden och husbonden på trappan, ty han hade hört oss komma. Han sade inte ett ord, men doktorn gick in med honom, och Troed ledde mig till stallet. Jag var glad att vara hemma. På hela kroppen hade jag inte ett torrt hårstrå, och svetten lackade av mig. Troed gned och torkade mig, varefter han gav mig ett ämbar vatten att dricka; det var kallt och gott, och jag drack, så länge jag orkade. Sedan gav han mig hö och havre och gick sin väg men hade, underligt nog, glömt att lägga på mig täcket, och snart begynte jag frysa i hela kroppen och skälva; mina ben
värkte, det gjorde ont i länderna, i bröstet, ja i hela kroppen, tyckte jag. O, vad jag längtade efter mitt varma täcke, där jag stod och darrade. Jag lade mig ned på mitt strö och försökte sova. Efter några timmar hörde jag äntligen Sven vid dörren. Jag gav till ett lågt stönande, ty jag kände mig mycket sjuk. Inom ett ögonblick var han vid min sida och lutade sig ned över mig. Jag kunde ej tala om för honom, hur det kändes, men han tycktes veta det förut. Han höljde på mig två eller tre varma täcken och sprang sedan efter varmt vatten; sedan han gjört en varm sörpa, som jag drack, tror jag, att jag föll i sömn. Troed blev mycket ledsen, då han hörde, hur det var, och kunde ej själv fatta, att han varit nog tanklös att glömma täcket och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free