- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
65

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Husbonden gick förut till ett stort hotell på andra sidan, och så snart stalldrängen kom, sade han: »Troed, jag måste nu skynda mig till min hustru; hästarna anförtror jag helt och hållet åt dig, säg till om vad du anser behövas»; och därmed gick han. Husbonden sprang inte, men aldrig har jag sett en människa gå så fort som han den natten. — Innan vi kommo in i vårt nya stall, hördes ett förfärligt läte: skriket av de stackars hästar, som blevo innebrända — det var ohyggligt och gjorde både mig och Snäggan ängsliga. Vi kommo emellertid under tak och vårdades på det bästa. På morgonen kom husbonden för att se, hur det var med oss, och för att tala med Troed. Jag kunde ej höra så mycket, ty stalldrängen höll på att rykta mig, men jag kunde se, att Troed såg mycket nöjd ut, och jag tror, att husbonden var stolt över honom. Vår matmor hade blivit så skrämd på natten, att fortsättningen av resan uppsköts till eftermiddagen. Då Troed således hade förmiddagen på sig, gick han först till brandstället för att se efter seldon och vagn och så för att tå höra något närmare om eldsvådan. Då han kom tillbaka, hörde vi honom språka därom med stalldrängen. Först kunde ingen förstå, hur elden kommit lös, men slutligen sade någon, att han hade sett Pettersson gå in i stallet med pipa i munnen, men då han kom ut, hade han den icke. Därefter sade den andre stalldrängen, att han bett Pettersson gå upp på höskullen och kasta ned litet hö men tillsagt honom att först lägga ifrån sig pipan. Pettersson förnekade, att han haft pipan med sig, men ingen trodde honom. Jag kommer ihåg vår Sven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free