Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är sant», sade Johanna bedröfvad. »Mina
stackars kaniner skulle ändå vara bra glada, om de
hade litet hafre», och därpå satte hon sig bredvid
min krubba och såg på huru jag åt.
»Hvarför stannar du där, Johanna?» frågade
Henriette. »Kom med mig, så skola vi höra efter huru
det är med August.»
»Nej», svarade Johanna, »jag väntar hellre, tills
Cadichon slutat att äta, för att se, om hon lämnar
någon hafre. Då kan jag ta den till mina kaniner
utan att stjäla ifrån henne.»
Henriette bad henne ännu en gång komma, men
Johanna nekade och stannade hos mig, och Henriette
gick bort med sina kusiner. Jag åt långsamt, emedan
jag ville se, om Johanna, sedan hon blifvit ensam,
skulle kunna motstå frestelsen att traktera sina
kaniner på min bekostnad. Hon tittade tid efter annan
i krubban.
»Hvad hon äter», sade hon. »Hon slutar då
aldrig. Hon borde icke vara hungrig mera, och ändå
äter hon alltjämt. Det blir allt mindre och mindre
hafre. Hon äter nog upp alltsammans. Om hon
bara ville lämna något, skulle jag vara nöjd.»
Jag skulle nog ha ätit upp allt, hvad jag hade i
krubban, om jag icke hade tyckt, att det var synd
om den lilla flickan, som icke rörde något, huru stor
lust hon än hade därtill.
Jag låtsade därför, som om jag fått nog och
lämnade nära hälften af hafren. Johanna ropade af
glädje, sprang upp och tog hafren med sina små
händer och lade den i sitt förkläde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
