Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden, under det jag släpade honom efter mig. Jag
klättrade upp på den ganska branta stranden, med
fara att gifva honom några stötar, då jag släpade
honom öfver stenar och rötter, samt lade ned honom
på gräset, där han blef liggande orörlig.
Petter och Henrik sprungo, bleka och darrande,
fram till honom, frigjorde honom, icke utan svårighet,
från nätet, och då de sågo Camilla och Margreta
komma springande, tillsade de dem att hämta hjälp.
Småbarnen, som också sett Augusts fall på afstånd,
kommo äfven springande och hjälpte Petter och
Henrik att torka hans ansikte och hans hår. Tjänstfolket
kom snart, och man bar bort August medvetslös.
Barnen stannade ensamma hos mig.
»Du snälla Cadichon!» utropade Jakob, »det är
du, som räddat Augusts lif. Såg ni icke, med hvilket
mod hon kastade sig i vattnet?»
»Javisst», sade Ludvig, »och hur hon dök för att
få tag i August!»
»Och hur förståndigt hon släpade upp honom på
gräsvallen.»
»Stackars Cadichon», sade Jakob, »du har
blifvit våt.»
»Rör icke vid henne, Jakob», sade Henriette, »hon
väter ned dina kläder, ser du icke, huru vattnet
rinner utaf henne.»
ȁh strunt! Hvad betyder det, om jag blir litet
våt», sade Jakob och slog armarna om min hals.
»Jag blir ändå icke så våt som Cadichon.»
»I stället för att omfamna henne och säga henne
artigheter», sade Ludvig, »vore det mycket bättre att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
