Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är verkligen sant, att hon kommit tillbaka
snäll», sade Camilla.
»Och hon har icke den där oförskämda minen,
som hon på senare tiden tagit på sig», sade Margreta.
»Och nu biter hon hvarken sin kamrat eller
bandhunden», sade Elisabet.
»Och nu låter hon utan svårighet sadla och betsla
sig», sade Ludvig.
»Och äter icke upp blomsterbuketterna, som jag
har i handen», sade Henriette.
»Och slår inte bakut, då man stiger upp på henne»,
sade Johanna.
»Och springer icke efter min ölänning för att bita
honom i svansen», sade Petter.
»Och så», sade Jakob, »är det hon, som räddat
våra grönsaker och vår frukt från att bli bortstulna
af de otäcka tjufvarna.»
»Och så har hon sparkat dem i hufvudet», sade
Henrik.
»Men hur bar hon sig åt för att fånga tjufvarna»,
frågade Elisabet.
»Man vet icke, huru det gick till», sade Petter.
»Pappa och farbröderna och drängarna rusade ut
och fingo se Cadichon, som sprang fram och
tillbaka och galopperade oroligt mellan stora byggningen
och trädgården. De följde efter henne med lyktor,
och hon förde dem till bortre ändan af
trädgårdsmuren. Där funno de två karlar afdånade, och kunde
se, att det var tjufvar.»
»Huru kunde de se, att det var tjufvar?» frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
