Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Aha! det här anger de där herrarnas stånd»,
utropade han. »De kommo för att stjäla och kanske
för att döda folk.»
»Nu börjar jag på att begripa saken», sade Petters
far. »Cadichons närvaro och hennes skriande
förklara alltsammans. De där karlarna ha kommit för
att stjäla, och Cadichon, med sin vanliga instinkt
har gissat deras afsikt och har slagits med dem. Hon
har slagit dem till marken och sparkat dem i
hufvudet, och sedan började hon att skria för att kalla
oss hit.»
»Ja, det är nog på det sättet», sade Jakobs far.
»Hon kan minsann skryta med att ha gjort oss en
god tjänst, den raska Cadichon. Kom, Cadichon,
min gumma, nu blir du tagen till nåder igen.»
Jag kände mig nöjd och belåten. Jag
promenerade fram och tillbaka utanför drifhuset, under det
man vårdade tjufvarna. Doktorn kom snart, innan
de sårade kommit till medvetande. Han undersökte
såren.
»Se, det där är två slag, som blifvit väl
anbringade», sade han. »Man ser tydligen märket efter
en mycket liten hästsko eller snarare åsnesko. Men»,
tillade han, då han fick se mig, »månne det icke kan
vara någon ny elakhet af det där djuret, som står
och tittar på oss, alldeles som om hon begrep, hvad
vi säga?»
»Ingen elakhet», sade Petters far, »utan trohet och
klokhet. De där karlarna äro tjufvar. Se här deras
knifvar och de här papperen, som de haft på sig.»
Och han började att läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
