Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den lärda åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tycker ändå bättre om att åka», sade Henrik,
»vi skola säkert vara framme långt före er.»
»Det tror jag icke», sade Jakob, »ty vi resa långt
före er.»
Man förde nu fram mig, iklädd min nya sadel
och rosetterna. Gossarna sattes upp, och herrarna
gingo bredvid.
Efter en timme kommo vi till marknadsplatsen
och funno mycket folk samladt på det ställe, där
man genom ett utspändt rep bildat en krets, inom
hvilken den lärda åsnan skulle visa sina konster.
Mina små vänner fingo tillika med mig plats helt nära
repet. De öfriga kommo äfven snart och slöto sig
till oss.
En trumhvirfvel tillkännagaf, att min lärda
anförvant snart skulle visa sig, och strax därpå
inträdde hon. Hon såg mager och eländig ut och
tycktes vara sorgsen och olycklig. Då hennes
husbonde kallade henne till sig, lydde hon långsamt och
som det tycktes med fruktan, hvarigenom jag kunde
förstå, att denna stackars åsna hade fått mycket stryk,
innan hon kunnat lära sig sina konster.
»Mina damer och herrar!» sade åsnans ägare,
»jag har den äran att för eder presentera Mirliflore,
åsnornas drottning. Denna åsna är icke på långt när
så mycket åsna som hennes anförvanter. Det är
en vis åsna, mycket visare än många bland eder.
Ja, det är en makalös åsna!»
»Låt nu se, Mirliflore, kan du visa dina konster?
Att börja med: hälsa som en väl uppfostrad åsna på
dessa damer och herrar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
