Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 8. Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8.
Eldsvådan.
En natt väcktes jag plötsligt af det fasansfulla
ropet: »Elden är lös!» Ett rödt sken upplyste mitt stall.
Jag hörde skrik och jämmerrop, blandade med braket
af fallande murar och flammornas sprakande; en
kväfvande röklukt uppfyllde luften. Med yttersta
ansträngning lyckades jag afslita repet, hvarmed jag var
bunden, men ack! dörren var låst, och ingen tänkte på
mig — alla voro sysselsatta med sin egen räddning.
Döden tycktes mig vara oundviklig; och hvilken
förskräcklig död — att brännas lefvande!
»Ack, Pauline, Pauline, min kära lilla matmor!
Har ni då alldeles glömt er stackars Cadichon»,
suckade jag.
I samma ögonblick stöttes dörren häftigt upp, och
jag hörde Paulines röst, som ropade mig. Jag
störtade fram — i detsamma hördes ett förskräckligt brak.
En midt emot stallet belägen byggnad instörtade;
ruinerna stängde helt och hållet vägen. Det tycktes, som
skulle min stackars lilla Pauline omkomma till följd
af sin godhet mot mig.
Jag fattade hastigt ett beslut, hvars utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/asnas/0039.html
