Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MI FAME.
JAG steg in, kanske litet ansträngt ystert, i trattorian.
Där var folktomt, blott från rummet intill trängde
stojande sorl. Makaronin och vinet kom fram, jag
log: också en symbol av denna våraftons hunger efter
upplevelse. Vilken dag det varit, en dag i ömtåligaste
blått, bräddad av skön hetsdyrkans hela hänryckning.
Hundra gånger hade jag tyckt mig pånyttfödd, hundra
gånger hade förlåtar ramlat och töcken skingrats, jag
hade sett vad jag aldrig förr sett, förstått vad jag
aldrig förr förstått. Inte ville jag yvas — men så pass
medveten är varenda människa, ingenting är så
tarvligt som hyckleri inför sig själv, och jag hade
överträffat mina egna djärvaste drömmar. Tillägnat mig
det väsentliga av tingen i en grad, jag aldrig trott
mig mäktig, med min instinkt fattat mästerverkens
innersta tillblivelsetanke på ett sätt, som omöjligt kunde
annat än uppenbara för mig egna okända djup och
vidder.
Nå, naturligtvis gick jag inte hela tiden och
frossade av mitt höga jag, naturligtvis var jag ingen narr,
det kom oemotståndligt, jag var mätt, rik, stark,
lycklig, se där summan av historien.
Lycklig, ja kanske hade det allra härligaste bestått
i att jag trots allt gått och lyssnat, väntat på något
— på ödet? På att lyckan som ju ändå egentligen blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
