Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas, var märklig. Han kunde samla vad han
upplevde till ett helt under sina ögon och riktigt
beskåda, hur allt gick honom i händer. Vår Härre
ville minsann åt samma håll som han.
Ju mer han funderade på detta, ju tydligare blef
det. Hade någonsin skörden varit så god som i höst?
Icke en potatis fördärvad, knappt ett ax spilt, den
nyköpta kon trivdes och mjölkade för två. Varenda
morgon sken solen lika milt, och kom under dagen
en åskby varade den aldrig längre, än att Andreas
torr och välbärgad kunde vänta ut skuren under
björkträdet där borta. Men icke endast detta. Det var
hundra små besynnerligheter, som ej kunde undgå
att uppmärksammas. Tänkte han lyfta en viss tung
sten, vips var handen på den, och ögonblicket efter
låg den som ditlyft av trollen i kärran. Aldrig grep
han miste, aldrig glömde han en syssla, säker var
han på varje steg han tog och på varje åtbörd han
gjorde. Han behövde bara tänka: efter klockan tolv
går vinden över på syd — eller: den där kråkan
flyger sidväders, in på Lars Johans ägor och sätter
sig på tredje gärdsgårdsstören — så spådde han
rätt.
Ackurat som om en hand stuckit fram någonstädes
och lagt allt till rätta.
Andreas tog sig till sist för att ropa ut sin tur högt
i vinden, och då fåglarna, som i flockar flögo över
fältet, svarade med hesa kraxanden, böjde han sig
bakåt och följde med ögonen deras hisnande flykt,
i det han övermodigt skrattade.
Hur kom sig egentligen det, som nu hände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
