Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingen solrök — Capri skulle vi se som
om vi låge där för ankars, vi kunna räkna
stenarna på »Sirenen», ah be-ell-a, be-ella.
— 6,50 och basta.
Leendet försvinner, Alfonso rätar sig,
undet-gifven ödet, nu vet han: jag vill fara, men
galenskaper gör jag inte.
— 7 — stig upp, säger han likgiltigt och
går utan att vänta svar.
Fem minuter därefter satt jag i droskan på
väg till Positano, tämligen förargad, ty jag visste,
att jag ändå blifvit lurad. Af Alfonsokavaljer
fanns inte kvar ett spår, trumpet liknöjd hade
han sjunkit ihop på kuskbocken. Vi foro
nordostvart på golfsläta vägar, alltjämt mellan
moss-lupna murar, ty fast vi hela tiden stego i
höjden, stego dessa oförtrutet med, då och då en
öppning där i apelsin- och citronlundars gyllene
perspektiv skymtade en ny stenvägg, allt afbrutet
blott af smutsiga bygator med sin kyrka. Till
slut knotade jag högt: det här var hvad Italien
menade med landskap, en dag på min terrass
förlorad och en sådan dag. Men Alfonso bara
ruskade sin nacke, inte värdt ett svar.
Vi hade nu böjt inåt sydost, på en gång
svängdes om en krök och hästen stannade.
Alfonso vände sig högtidligt, hela ansiktet
för-vandladt i stolt medvetande och utan ord, alldeles
obehöfliga nu, bredde han ut armarna med
tömmar, pisk och allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
