Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folket i Sarcadalens täta byar, på Österrikes
gräns mot Italien, är hardt när uteslutande
italienska druf- och vinodlare med en
tynande silkesdrift bredvid. Så godt som hvar
bonde har sin egen trattoria, där han
säljer sitt hemprässade vin, han prässar ock själf
sin olja, sår så mellan vinstjälkarna litet majs
till polenta åt sig och har det jämförelsevis bra.
Skogarna äga väldig utsträckning, träden, de
kosta ungefär 85 kr. stycket, märkas med
ägarens färger. Att hålla en dylik antikvitet vid
lif vållar en del besvär. Sluttningarnas lösa
kalkstensmylla vill jämt rasa och måste som
nämndt stöttas af höga gärdesgårdar, hvilket
öf-verallt kring Garda ger »bondlandet» prägel af
trädgård och åt landskapet något sönderhackadt,
trassligt, svåröfverskådligt, ofta går man långa
backar upp som mellan fästningsvallar. Så
fordra träden god gödsling och lida stundtals af
en sjukdom, som gör att de måste urhålkas och
skäras på allehanda sätt. Resten får St. Jakob
sköta om, särskildt förväntas han laga så, att
vintrarna ej bli farligt kalla. Men St. Innocenzo
står särskildt i Arco för, att det kommer rägn,
när så behöfs.
Och medan kvinnorna ligga på knä i
kyrkorna och verka för framtiden, skörda männen
under gamman årets frukt. En masthög smal
stång, försedd med stegpinnar, släpas till trädet,
stickes nödtorftigt i jorden och reses därpå högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
