Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes egen lifslängtans stora skådespel ? Varit
färger, hvarmed hon målat sin fantasivärld?
Har hon någonsin lefvat? Vet hon ens rätt
hvad det är? Har icke tillvaron blott varit en
storm, som svept till och från henne befruktande
stämningar. Hvad hon måste hafva är den stora
värkligheten!
Och då hon genombäfvas af denna nya
väntan, denna heta, nyfikna otålighet efter ett framom,
kommer något så lätt och löst i hennes känslor
för de människor och de upplefvelser, hvilka
likasom snuddat vid hennes lif, att hon själf förfäras.
En dag ser hon i ett fönster i Blue Point bilden af
en skön kvinna. Ögonen le med en fixerande grym
blick, läpparna öppnas halft öfver små pärlhvita,
jämna tänder, och de runda fingrarna, som sträckas
afvärjande mot något — bukta sig med samma
som en klo, färdig att hugga uti. Och så starkt
lefver Matilda i själfmedvetenhet, att hon vid
åsynen däraf brister i gråt.
Men de grå händelselösa dagarna fortfara att
långsamt och obevekligt sänka sig ned öfver henne
som sängtaket i spökhistorien sänkte sig ned öfver
den lifdömde för att kväfva honom. Och en
namnlös fasa smyger öfver henne, att den tid värkligen
skall komma, då hon helt blir kväfd. Hon vill
störta upp, vill sträcka armarna mot lifvets
värk-lighet . . .
Hon börjar känna sig barnsligt tacksam för
det minsta, som bryter af mot enformighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
