Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
I I allå Mattis, jag trodde du ämnade
lycklig-göra oss med din närvaro i kväll.
Där låg Erik i funderingar utsträckt på
chäs-longen.
Matilda låste dörren väl och tog af hatten
och kappan. Det faktiska vid saken grep henne
som en kall hand.
Nästan utan en redig tanke, gick hon fram
och började stryka hans rockärm med sina späda,
kallfuktiga fingrar. Och så hviskade hon hastigt:
— Jag får tala med dig om något, du får lof
att förstå mig.
Gud måtte det icke svika henne — detta, det
stora, det stora. Då doge hon visst, ja då måste
hon dö.
Erik spände upp ögonen.
Hon talade andlöst fort:
— Erik, Linde håller af mig, han har ett
ögonblick — — nej, nej, nej — hon fattade hans
arm hårdt, då han eldröd rusade upp.
— Nej han har aldrig sagt det, han bara en
enda minut — tog i mig, det är allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
