Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh, var det evighetens tanke eller stundens
lidelse, detta . . . än sedan? . . . fladdrade lärkeglada
tankar. Nu tyckte hon, att hon älskat denne man
sedan lifvets början, ingen annan hade funnits.
Och lika jublande klart visste hon, att som deras
vägar icke hade mötts för att löpa samman på
denna jorden, så kunde de heller aldrig mötas mer.
Vilsen var stigen, där de funnit hvarandra, men
gyllene sol låg öfver en daggfrisk morgon, och så
skulle de skiljas.
Luften sjöng som af vingslag, det stora lifvets
vingslag. . . uppåt, uppåt, icke nedåt, behålla ville
hon, icke mista . . . Liksom ett ögonblick af fasa
kan återge den lame sina lemmars bruk, så
samlade hon hela sitt väsens innersta för att kväfva,
döda — döda för att lefva. En själfbevarelsedrift
så stark att hela hennes jag reste sig och strålade
ut ur hennes ögons djupa prakt, hennes fötters
lätta gång, hennes hållnings höga värdighet.
Ty hon ville, ville lefva . . .
Kärlekens uppenbarelse i hennes själ, där
begäret ännu ej väckts, kunde väl svinga mellan
afgrunder och himlar —
Men då vilda fantasier fladdrade fram om att
våga, draga honom och sig ned i röda djup, där
flammorna lyste bedårande, fånga lifvets glödande
tanketomhet, ligga saligt leende trygg och lyss till
det bortdöende tunga trampet af deras fotter, som
gräto — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
