Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De möttes — han lyfte på hatten och höjde
ögonbrynen liksom i förvåning och ett litet leende
sträfvade sig fram.
— Jag fick gå till den sjuka i dag också —
mumlade han, men hon hörde aldrig efter.
Han hade tigande vändt med henne, och de
gingo tysta bortåt mot dunklet, mot det tomma,
obebodda.
Emellan dem stod allt och skälfde, lätt töcken,
en förfärande hettas dunkelhet drog öfver hennes själ.
— Älskade —
Det kom någonstädes uppifrån, utifrån, ljöd
fullkomligt ovärkligt, en smekande suck, — men
innan det ens kommit, hade hon hört det susa
genom luften.
I detsamma sägs en kärra spränga fram i
kar-rier på den ojämna, dyiga vägen. En minut full
af retlig spänning — så stormade den förbi, stänkte
lera och smuts högt upp på Matildas kjol och ärm
och fjärmade sig därpå i vildgräset, tills ljudet
förtonade.
De voro åter ensamma, ensammare än förut
och rundt om dem var öde.
Hon ville göra en åtbörd, säga något, fick
öfver läpparna:
— Åh, se min ktädning.
Linde vände hufvudet och deras ögon möttes.
Då for ett sken af vild lycka öfver hans skarpa,
glödande ansikte, ögonen slötos halft och han sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
