Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sent, och det lilla nöjet var ju oskyldigt. Väl
att Ada icke blef arg!
Men Matilda satt röd som blod och såg ned
i talriken. Hon glömde förlägenheten för det
naggande medvetandet: denne man står i ljuset vid
sanningens port, medan Ada — trygga, klara,
starka Ada . . .
Hur var det möjligt?! Jo inför Gud är det
möjligt. . . Hvem var då denne Gud?
Så tankarne fladdrade. Hon hade bestämdt
blifvit en smula yr af vinet, hon var så ovan.
— Kära du — Ada stack förtroligt sin arm
under hennes, när de gingo in i salongen — han
är väl litet rubbad? tycks vara mer än det vanliga.
Matildas ansikte hettade så, att det gjorde ondt.
— Han är en utmärkt bra människa och
så god.
— Mycket troligt — Ada lutade sig bakåt,
där hon slagit sig ned och förde sakta, tankfullt
samman sina tio fingerspetsar — men — — kära
du hvarför ha ni honom i huset, hvad gör han ?
— Han var elev vid seminariet men sjuknade
och kunde inte fortsätta, sedan dess har luterska
församlingen betalat för honom — han går i tur
och ordning bland familjerna, och så tyckte Erik —
— Människan ser ju kärnfrisk ut.
— Ah han orkar värkligen inte studera.
Det blänkte till litet skrattsjukt i Adas ögon.
— Och för sitt gamla yrke har han visst inte
lust, han var skräddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
