Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla stämningar, gamla minnen — hemluft,
bara hemluft i rymden. Något smalt och tinade
och rann i varma strömmar genom blodet — ut
i kinderna, trängde fram som fuktig imma i ögonen.
— Ja — så länge, länge sedan Erik — ibland
är det som om det vore det enda värkliga och som
alla år vi lefvat härute vore en konstgjord tillvaro,
där man talade och åt och drack och lefde
onaturligt — du förstår — inte riktigt klart och visst
som folk lefver därhemma, — som om man aldrig
kunde komma fullt in i något härute.
— Ja, men jag trodde du hade börjat trifvas
nu, Mattis, sade hennes man litet bekymrad.
Matilda kom plötsligt tillbaka till nuet.
Borde hon icke tala om för Erik? —
Hon kände stark olust, men tog raskt hans
hand och sade, medan lindrig kallsvett bröt ut på
hennes panna:
— Erik, jag är en kristen.
Det var som om orden rymt sin kos och tagit
själfva saken med sig.
Erik sneglade förundrad på henne.
— Ja, svarade han generad, det är du väl,
det har du väl inte annat varit.
Så blanka och stora hennes ögon sågo ut i
månljuset.
— Ah inte har jag varit — —
Hon tyckte att det lät tonfattigt.
— Ja> jag är visst inte den, som står emot
religionen — Erik började gå af och an med hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
