Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnaden, den stora, stora tystnaden, där
ljudvågorna frusit till hvit kristall.
Oin hvad som följde var en dröm eller eu
ingifvelse af fantasin, vet jag icke. Men med
ens höjde jag mig sakta och sväfvade ut i
rymden. Jag tyckte, att jag ville söka tystnaden.
Och plötsligen stod jag midt i öknen.
Ett livalf af matt opal, långsträckta böljor
af gult stoft. Intet mer. Luften darrade af
hetta. Hur tyst här var. Jag satte mig ned
och mina ögon gledo begrundade öfver
sand-vågorna. Hugsvalerskaus andedräkt berörde mig
redau. Då uppfångade mitt spända öra en
hviskning — hvar kom den ifrån? Den blef
starkare, den steg, hväsande, den svällde ut till
ton, till många toner och i ett nu var
ökengapet fyldt af deras gälla klang. Jag störtade upp.
— Ensamheten är stor, men du är större!
Så ljöd det gälla skriket. Jag hade redan
flyktat. I öknen fanns hon icke, den
efterträdda.
Högt öfver jorden sväfvade jag. Under
mig dånade vattenfallen, och fabrikernas
skärande pipor utsände nödrop. Maskinerna
trampade tungt och valsvärkeu brummade. Häruppe
i det blå blef allt detta till rytmen af en
öron-smekaude musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
