195 (Från det nya och gamla landet. Noveller)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med ens rycker han till och vänder sig
om. Därborta bakom östra fälten höres i den
stilla morgonen ett jämnt, torrt, klanglöst: kuku.

Då lyfter gesällen pluntan i vädret,
sträcker den bortåt och ropar lusteligt:

— Gutår, du östan, tröstau gök — skål

— mossjö äst en stor fågel!

Men gevaldigern ryter: »Håll mun, din
narr», just som kärran skramlar in genom
stadens tull.

* *

Myndigheterna skaffade deu hemlöse fast
kondition på hans gamla värkstad hos
främmande folk. Skicklig och rapp var gesäll Kopp
men svår att hålla vid ässjau, frimåndag blef
af både tisdag och onsdag. Dock finge man
ej vara alltför noga i dessa svåra tider, då
förbudet emot bönhaseriet upphäfts, ärliga
handt-värkerier till evinnerlig skada.

Så fick man då se gesällen, bärande
metspö på axeln, allt trägnare ställa stegeu utom
stadeu och ued till ån. I dungen kastade han
ut metspöt mellan strandens pilar, meu detta
väl bestäldt, lät han fiskdouet hvila orörligt,
satte i stället flaskau till munnen och uppstämde
en gammal visa om »de rosor och de bla-a-der».

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ashgamla/0195.html

		Från det nya och gamla landet. Noveller / 195 (1899) Author: Hilma Angered-Strandberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|