Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Snälla frun, det är alldeles för starkt
för oss, sade han och blef af denna dråpliga
kvickhet så upprymd, att han rusade ut i
tamburen, fick på hatt och rock och inom ett
ögonblick stod, frustande af skratt, på trappan.
Westerhjelm var honom i hälarna. Men i
dörren vände han och lät bugande hatten göra
en siratlig sväng inåt.
— Har den äran, mina damer — och låten
nu för all del eder fromhets sköna orgeltouer
ledsaga oss ut i den syndiga världen.
Ty I,udde Westerhjelm kunde minsann vara
både poetisk och bitande.
Holm kom blossande ut på trappan.
— Det är för flickornas skull, mumlade
han osäkert, man kan inte — jag försäkrar
er — —
Nedanför stodo vännerna och sågo så
gäckande muntra ut.
— Nu ge vi oss af direkt till föreningen,
sade Bentzén och hoppade upp i första
spårvagn. Tonen var litet myndig, det var icke
han, som hittat på den misslyckade idén.
Westerhjelm satt länge tyst. Men på hans
magra kinder brunno två röda, skarpa fläckar.
På ömse sidor om den framilande vagnen
brusade åter det världsliga lifvet. Plötsligt kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
