Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när de båda till sist lutade sig öfver
det hvita, afsmaluade ausiktet, och skummet
bubblade ut ur de blå läpparna och dödssucken
drogs — då erfor hon något liknande det hon
känt, när barnets kind första gåugen hvilade
mot hennes barm, något alldeles nytt, något
hemlighetsfullt, som hon var ensam om i hela
världen. Hon kände, att det var en del af henne
själf, som nu företog den sällsamma flykten mot
det evigt obekanta, och en djup vörduad för
barnets hvita renhet och seende öga, en
namnlös längtan efter denna renhet torkade för en
sekund hvarje tår...
Hon flydde uppför trappau från alla dem,
som där nere styrde och ställde med den lilla.
Här var hon ensam — här var tyst. Här stod
korgvagnen med en liten röd, nött känga
fastklämd i bottnen och den lilla säugen, där ett
par glada ögon i morse under indiantjut af
mor-goukryhet och lijärtefröjd kikat mellan spjälorna,
medan en mjuk liteu kropp sökte krångla sig
öfver räcket för att väcka mamma, som
beständigt ville sofva.
Här förstod hon det — förstod! Och den
tröstlösa smärtau, den frätande längtan efter
denna lilla mjuka kropp, efter dessa glada ögon,
efter små silfverskratt, små fasoner, små tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
