Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du belöna otukten i stället för att hämnas
skammen? Se själva solen drar sig av blygsel in i
skyn!
Giovanni stod på hällen. Hans höga gestalt
räckte över mängden, ljust svallade håret nedåt axlarna,
och hans ögon blickade milt ut över den retade
hopen. Bakom männens röda mössor och bruna
kroppar, bortom kvinnornas svarta ögon, blixtrande i
hot och deras nakna armar, som sträcktes och
deras knutna händer, som vädjade till hans
mannamod och hämndbegär, vaggade havet oändligt blått,
hans barndoms hav.
Han förstod dem alla — och han älskade dem.
Han kände det i denna stund.
— Vänner, talade han, Gud säger till mig: Din
är skulden till kvinnans synd. Du aktade icke pä
hennes önskningar, du stötte henne stundom bort,
ty i ditt övermod fann du dig vara en övermåttan
stor man. Ytterligare säger Gud till mig: Icke
heller mot dina grannar har du handlat som du borde.
Ditt hjärta var aldrig ödmjukt, du gick i högfärdiga
tankar. Genom en så syndig människa vill Jag
ingalunda hämnas, säger Gud. Och nu beder jag
Eder: Varen barmhärtiga mot den vilsegångna, så
skall Gud välsigna Eder. Låten mig tacka Eder
och draga bort.
Då stillades deras harm och de sade till
varandra:
—• Se, hans anlete skiner, som om han åter blivit
en Helig — må han fara i frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
