Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon har rätt, hon är en tuktomästare till
sanningen mig av Gud given. I min själs avgrund
bor rasande högmod, Gud kan icke annat än slå
det ned. ödmjuka dig sjufalt, likasom du sjufalt
höjt dig själv upp.
Han upprepade detta, tills hänförelse grep honom
och han kastade huvudet tillbaka med ansiktet
strålande av mildhet.
— Sant sade du o Katarina. Det höves mig
fördragsamhet mot människor, som icke begära annat
av mig, än vad jag begär av dem — att de skola
behaga mig. Jag tackar dig.
Hon gitte icke ens sätta sig upp, betraktade
honom blott ohöljt försmädligt. Nu var han det
beskedliga djur, hon vant sig vid att kunna tämja.
Dock behagade han henne bättre som lejonet, också
om hon fruktade klorna. Men hur likgiltigt var icke
allt mot fattigdomen, som åter grinade genom
fönstret och hotade att komma in. Förbittrad begrov
hon ansiktet i händerna och grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
