Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något i detta träffade Giovannis förstånd. Han
teg.
— Men du unnar icke mig en smula glädje, jag
som har det så svårt, kom bara icke mer och säg,
att du älskar mig!
Och hon tog upp krukan och låtsade vredgat
skynda bort.
Det såg icke ut, som om Giovanni ämnade hindra
henne, hans dystra blick tycktes vilja genomborra
klippan, de stodo på.
Då slängde hon krukan ifrån sig och begynte
gråta.
— Och fader Paolo, som var så god — säkert
skulle han vända sig i kistan om han såg hur
grym du är. Han klappade mig alltid på
huvudet och sa: stackars Katarina, helgonen hjälpe
dig i livet! Han var vår allra bästa vän — förstår
du då icke, att han bara ville göra oss lyckliga?
Kan vi väl köpa hus och åsna och mjöl och
kläder för det andra skräpet i hyddan? hur ska vi
då kunna gifta oss? En klok man skulle inse att
han ändå aldrig kan veta säkert hur Paolo
menade.
Det var sant! Giovanni skulle aldrig få visshet
om Paolos yttersta vilja. Meningen var
ofullbordad och han själv måste avsluta den efter eget
skön.
Väl sade honom hans hjärta att guldet icke
avsetts för Katarina och honom, men kunde icke
Katarina göra anpsråk på att hennes tydning av
gåtan var lika riktig? Måhända ändrade den döen-
9. — Angered-Slrandbcrg: Barbarens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
