Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na upp och blev stående över vapenporten. Det
skedde så fort och klart att snidaren stannade. På
himlen syntes blott denna enda stjärna, och hon
var alldeles lik den hans mor en gång pekat på och
sagt:
— Under den är du född Giovanni, av far din,
barbaren, fick du håret och sinnelaget, giv akt.
Vad skulle han ge akt på? Vad visste han?
Tröttheten i lemmarna gav sig tillkänna, och när
han hörde röster från »Gyllene Hornet» vek han av
in i en muromgärdad örtagård och kom rakt på
vinstugans öppna valvdörr. Men ljuset flöt ut på
gången så brett, att han skyggade och tog plats på
en tunna i skuggan invid dörren.
Ingen lade märke till honom. Från den låga
salen, proppfull av människor, trängde ut os av på
spett stekt fjäderfä och av utspillt vin, som rann
utefter lergolvet, där värden, troget följd av
kack-lande höns, sprang omkring utan att ens ge sig tid
att sätta i tunntappen mellan påfyllningarna. Till
»Gyllene Hornet» kom allehanda folk, i dag sågs
bland borgare och konstsvenner förnämliga
främlingar i sidenkappor, med guldkedjor om halsen,
säkerligen från grannstaden. Alla sutto bänkade
kring väldiga bord, åto och drucko och avhandlade
dagens händelse. Vid bordsändan närmast låg
fader Nicola böjd över och berättade något viktigt.
Hans ögon stodo runda och alla tio fingrarna voro
utspärrade, Giovanni kunde höra att hans tal rörde
sig kring ett rykte, som gick ut på ingenting mindre
än att den nådefulla Jungfrun skulle i egen person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
