Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skrattade käckt och återfick med ens sin
naturliga ungdomlighet. Raskt slogs gluggens
lucka igen, och strax efter rakade sandaler i
pojkaktiga skutt ned för klostertrappan ut i det fria.
Rörelsen, vårluften, den blå himlen och sorlet av
många människor kommo hans tankar att stiga
som lössläppta falkar rakt på målet.
— Här går jag, klingade det utan ord i honom:
ensam, känd av få, och jag föraktar, och jag vet,
och jag vågar. Jag är stark.
Hade kanske inte Giovanni snidare tiden för sig?
Hunnen genom stadsporten, där vaktskytten på
murkrönet svängde båge och lans och skrek:
skynda på, hon syns, hon syns, drog han fort hättan för
ansiktet. Ur ett hus kom den ofärdige
rättskrivaren haltande, pergamentrullen som vanligt under
armen och fjädern instucken i mantelhuvan. De
bläckiga fingrarna darrade, så stor var hans iver
att hinna med, men mitt i flämtandet pladdrade
han för vem som ville höra på:
—• Jag såg mästerstycket i går, jag, i själva
verkstad, jo den skulle ni se, proppfull av skänker
från furstar och högheter, ja, av själva Hans
Helighet i Rom. Där var Ambrogio, målaren, och
Arnolfo, byggmästar’n och Luigi Rerrari, ciseleraren,
några utvalda bara, aldrig får ni se maken till
»Tronande Madonnan» gott folk, hon blir omtalad i hela
landet, man kommer att skriva välklingande
canzo-ner om henne — och tänk på äran att få stå på
högaltaret se’n, och föras i ett sån’t tåg, jag vet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
