Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
de just ej voro lämpliga att dansa efter, ty de läto
nästan aldrig gladt, utan klagande. I en och annan
förekom väl en munter bit, men den var alltid kort och
följdes beständigt af vemodsfulla toner. "Det, som är
roligt, varar aldrig länge", svarade Per, då man
frågade om orsaken till detta förhållande. "En herre från
Stockholm", som reste omkring, hade blifvit så förtjust
i tvenne af Pers tonsättningar, att han skrifvit upp dem.
Nu flyga de under namnet "folkmelodier" kring Sverige,
ja också kring utlandet, och mottagas med hänryckning;
men deras diktare är glömd.
En märkvärdig sak var, att Per ej tillskref sig
sjelf dessa tondikter. Han trodde sig höra dem, då han
vandrade omkring i skogen och vid elfven, som rann
genom trakten. Som han under sin ungdom hört många
sagor om Necken och Skogsfrun med flera dylika
varelser, med hvilka vidskepelsen befolkar skog och sjö,
så gaf han dessa hemlighetsfulla väsen äran af, hvad
han sjelf utfört. Hans lifliga inbillning, ännu mera
uppjagad af det mörker, som alltid omgifvit honom, gjorde
att ingen kunde få nämda föreställning ur hans
hufvud. Flera ansågo honom i följd häraf för litet
"mindre vetande", men ännu flera voro öfvertygade om, att
han hade rätt i sina påståenden.
När nu Per gick från Berga, styrde han sina steg
inåt skogen, der han följde en liten, smal gångstig.
Efter en stund kom han fram till en af elfven bildad fors,
som vid den tiden ännu icke blifvit belamrad med
såg-eller qvarndammar, utan brusade fritt fram, omgifven
öfverallt af djupa skogen.
Här kunde Per sitta timtals, lyssnande på elfven,
som brusade der nedan, och vinden, som suckade i
furornas toppar. Här hade han hopsatt de vackraste af
sina låtar, och här hade en tilldragelse händt, som för
honom blifvit af stor betydelse.
En dag, det var nu omkring sexton år sedan, då
Per kommit till forsen, hörde han en barnröst säga:
"Per du, nu skall jag hoppa ned och ta’ en stor
fisk, som jag såg!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
