Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
på. Rödjafar hade, som sagdt, ingalunda förut med
blida blickar sett Skoglund, men nu hade hans motvilja
mot "buskkryparn" ytterligare och i hög grad ökats,
emedan Skoglund "kommit på" en af de värsta
skogs-tjufvarne, som fått plikta rätt ansenligt. Skoglund trodde
också, att Marias förmyndare och giftoman hade några
planer på henne for sin egen sons räkning, hvilken
omständighet än ytterligare förmörkade den hederlige
Skoglunds utsigter.
"Jag får väl lof att endera da’n göra en afqvistare
deråt," sade han då vi skildes. Jag skakade med
uppriktigt deltagande hans hand och sade: "Lycka till!"
"Det ordet skulle Ni inte ha sagt, herre," svarade
Skoglund. "Hvarken då en ska’ gå å fria, heller gå
ut med bössa heller fiskdona, ska’ en säja ’lycka te’,
för då går det inte bra!"
Det var, tror jag, i början af mars eller slutet af
februari, som jag fått Skoglunds förtroende rörande hans
hjerteangelägenheter, och jag väntade både med
otålighet och deltagande att få höra, huru det gått för
honom vid besöket hos Rödjafar. Jag såg dock på många
dagar ej till skogvaktaren och började derföre frukta
det värsta, hvarföre jag gick till hans bostad. Han var
hemma, då jag kom, och var helt mörk i hågen,
hvarföre jag strax insåg, huru det var fatt.
"Nå, Skoglund?" frågade jag, sedan vi helsat på
hvarandra.
"Det gick allt, som ja’ sa’ när vi skildes sist,"
svarade han, "det gick inte bra!"
Och nu beskref han utförligt, hur det aflupit.
Rödjafar hade först skrattat honom midt i ansigtet och
sedan förklarat "att på töcken jagt, som efter hans
brorsdotter, skulle han aldrig försöka sig, för då skulle det
gå honom illa", och slutligen hade han bedt honom dra
så långt vägen räckte. »Åh säg, herre, kunde det värre
gå?" slutade Skoglund.
Jag måste, så ogerna jag än ville öka hans
ledsnad, tillstå, att denna utgång var mindre god. "Nå,
har Skoglund talat vid Maria sedan dess?" frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
