- Project Runeberg -  Berättelser /
67

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

Jag såg, att rörelsen var nära att öfverväldiga den
gamle, då han yttrade detta, och som jag märkte, att
han gerna ville vara ensam, sade jag farväl.

Det var nu frampå hösten, och jag reste från
trakten för att på våren komma tillbaka.

Då jag vid den sagda tiden återvände, gälde ett
af mina första besök gamle Vårds stuga.

Redan innan jag inträdde i skogen, ljödo yxornas
slag mig till mötes. Sedan jag vandrat ett stycke, hann
jag den trakt, der stålet gått fram. Massor af ståtliga
timmerträd lågo kullfälda öfver marken, och hvita lyste
stubbarna fram mellan de ännu gröna grenarna.

Längre fram, närmare Vårds stuga, voro stockarne
bortförda, och endast stubbarna och riset visade der,
att skogen ännu för kort tid sedan täckt marken. Ju
närmare jag kom sjön, dess tydligare hördes rasslet af
ångsågen, kring hvilken väldiga plankstaplar redan
höjde sig. Men kält och ödsligt var det rundtomkring.
Huru olika mot den första gången, då jag här
vandrade fram!

Vård hade sett mig genom stugfönstret, då jag
nalkades; han mötte mig derför ett stycke från stugan.
Den förr raka gestalten hade sjunkit ihop mycket under
vintern. Stegen voro mindre säkra, och den hand, han
räckte darrade.

"Ser herrn, hur det nu ser ut," sade han, och ett
par tårar smögo sig öfver hans fårade kinder. "Inte
ens tallen, der ljusarne hade sitt bo, står qvar mera."

Jag teg och tryckte gubbens hand; någon tröst
stod ej här att gifva.

"Och ingen fisk fins det mer i viken," fortfor han.
"Bullret och oväsendet der nere," han visade på sågen,
"har skrämt bort dem."

Då jag såg ned mot sjön, varsnade jag två större
foglar, som kommo flygande söder ifrån. Den gamle
fick se dem nästan samtidigt med mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free