Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
handa. Sedan detta var afhandladt, skakade Petter
hand med oss alla och gick.
Ett par veckor efter Petters affärd lemnade jag
bruket och tillbragte flera månader på resor i en
annan del af landet. I följd deraf mottog jag inga
underrättelser från mina vänner på Stenfors. Det var
redan så långt lidet på våren, att buskar och träd voro
grönklädda, då jag kom tillbaka.
En af de första frågor, jag gjorde, gälde "Svarte
Petter." Innan någon hann svara, sade förvaltaren:
"Tyst, tyst! Du skall se sjelf!"
Förvaltaren och hans fru gjorde mig sällskap. De
nämde icke ett ord om Petter, men förde mig genom
ett gärde och ett par skogsbackar bort till en stuga.
Rundt omkring densamma var marken uppbruten, och
af stenarne var en mur uppförd. Ett odlingsarbete var
påbörjadt af kraftiga armar, och platsen kring stugan
skulle på detta sätt snart, vara förvandlad till en leende
täppa. I förstugudörren syntes nu en medelålders qvinna,
som skyndade att med hjertlig vänlighet helsa mina
följeslagare. Hon bröt betydligt, och detta förvissade
mig om, att hon var Karin.
"Kan du gissa, hvem detta är?" frågade
förvaltaren mig.
"Det är Petters dotter, Karin," svarade jag utan
betänkande, och min förmodan var sann. Petter hade
efter ett par månaders bortovaro en vacker dag
återkommit med sin dotter och en nu nioårig dotterdotter.
Hennes man hade, som jag sedan fick veta, strax
efter det han lemnat hustrun, blifvit dödad i ett slagsmål.
Inne i stugan vitnade allt om ordning och trefnad.
"Lilla" Karin var bortgången i något ärende.
Jag beslöt att genast göra ett besök hos Petter,
som återtagit sitt arbete vid milan.
Han satt, då jag fick se honom, på samma stubbe
som förra gången, jag var här, och flätade på en korg.
"Hallo, Petter! Nu är jag här igen," ropade jag.
Han steg upp och gick mig till mötes. Helt olika
var han nu mot förr. Han var på intet vis svartare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
