Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkor och gudstjänst. Kyrkstöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid. Under predikan syntes en man
med en ganska egendomlig dräkt i
kyrkans skepp; i sin högra hand höll
han en tjock stav, som var längre än
han själv, han åtföljdes av två
personer, som buro
kollektskrammelbös-sor. Under allt skramlande och
stampande med staven skulle man höra
predikan ; skramlorna äro öppna små
lådor, för att var och en må kunna
se, huru mycket grannen har lagt
ned, och för att han själv skall
blygas att lägga ned för litet.”
Kyrkstöten skildrar han utförligare
och synnerligen drastiskt i samband
med ett besök i en lantkyrka.
”Bittida en söndags morgon
kom-mo vi fram till en svensk lantkyrka.
Vi hade mycket bråttom, men man
gav oss ej tillstånd att fortsätta vår
resa förr än gudstjänsten var till
ända. Det finnes någon författning, i
kraft av vilken det icke allenast är
förbjudet att under gudstjänsten ge
nya hästar åt resande, utan ock
föreskrivet, att ingen må tillåtas
förbi-fara någon kyrka, där gudstjänst
redan är börjad, förr än denna, som
någon gång räcker i fyra timmar,
blivit slutad. Om man berättat mig
sanning (det var nog sanning, ty
kyrkolagen ålade ju alla utan
undantag att bevista gudstjänsten), hava
de resande i forna tider vid sådana
tillfällen varit förpliktade att även gå
in i tämplet. Numera är man icke så
sträng; och där ingen slagbom över
landsvägen finnes bredvid kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
