Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
Pastorn vädjade till Frånse om han trodde att det
hanns med, men Frånse blev häftig och frågade,
om pastorn ville ta på sitt samvete att låta en
odödlig själ fara med ofrid i graven. Anders Petter satt
tyst och hörde på.
Du regerar för mycket, tänkte han, undras
om inte pastorn märker det? Men det gjorde han
inte. Inspektören fick ge vika, och Frånse körde av
med pastorn.
När Anders Petter körde tomme hem, steg han
av vid handelsbon, gick inom och frågade efter
mor Fia. Han träffade på Hanna själv, som stod
ute i boden och betjänade kunderna.
— Huvort har I det?
— Pastorn är därinne, svarade hon med dämpad
röst.
— Kan hon tala nåt? frågade Anders Petter.
— Nej, sade Hanna med en lämplig suck, men
er får tro hon har gott av gudsordet han läser i
alla fall.
— Jag hörde Kokemartina sa, att Fia skulle ha
frågt etter me?
— Det hade nog Martina fått fel för se, och
det var inte förste gån g, sade Hanna lugnt. Mor
ville ha nåt skrevet på barnbarnen, och det har
hon fått.
I detsamma kom Frånse och tittade i dörren.
— Kom, Hanna, sade han med högtidlig röst.
Hanna släppte allt vad hon hade för händer och
gick in.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
