Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
Ida förstås också glömt, när hon ga se å. Då var
hon allt bra rädder. När Magnus kom in till suggan,
visade sig familjeförhållandena vara sorgligt
tilltrasslade. Ett par grisar hade hon legat ihjäl, de
andra sletos om spenarna, ville flera till samma och
varsnade inte att det fanns lediga där bredvid.
Suggan lät dem kravla och kivas bäst de gitte.
Magnus ordnade det för dem så gott han kunde, gick
efter en matthög och lade sig med ett öga på suggan,
som då och då kastade en outgrundlig blick på
honom tillbaka. Han mindes hur många nätter
gamla mor Sara i världen vakat över sina smågrisar
och betogs av en känsla av ömhet och ångerfull
tacksamhet mot de gamle, kanske större än
någonsin förut: De hade dock givit honom, den oskylde,
allt vad de ägde. Stackars gamle, han hade en
känsla av att även de blivit husvilla liksom han.
Här, där de gått så många trötta steg, måste
alltjämt deras hjärtan hänga kvar, han kunde inte
tänka sig annat. Kanske skådade mor Sara ner från
sin himmel genom taket in i lagårn på suggan och
grisarna. Kanske gick fader Jonas ande och rotade
bland askan?
Medan natten vände från skymning till gryning,
låg han sedan och grubblade över hur detta
obegripliga, som ännu för ett dygn sedan låg honom så
fjärran, kunnat ske.
Det besynnerligaste av alltsammans var, att Ida
och ingen annan vållat olyckan och sen också
förvärrat den. Ida, som han från första stunden och
intill nu betraktat som ett makalöst redigt och för-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
