Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Jag finner inte korvakryddorna, frun, svarade
flickan. Jag tror di är tråt. Hon hette Hilma och
var Hannas äldsta systerdotter, som kommit i tjänst
i Mellangärden från hon var sju år gammal och
så liten, att hon måste flytta en pall runt bordet för
att nå upp att duka. Hon var annars en lydig tös,
som hade stor respekt för mostern, men få henne
låta bli att säga fru ute i boden var ogörligt. Ty
det hade mor lärt henne från den dan hon skulle
i väg. Det var tecknet på, att hon inte tjänade
bönder.
— Varför spör du inte handelsman? frågade
Hanna utan att röra sig. Han ska väl veta var han
har sina varer. Men annars är di i trea lådan
opp-ifrån, andra raden te höger.
Flickan fattade inte genast anvisningen, utan drog
ut ett par lådor förgäves.
— Släpp mig, barn, sade Hanna åt de små, var
i ett ögonblick borta bakom disken, blåste på
flickan, så att hon virvlade undan som ett dammkorn
och drog ut den rätta lådan.
Främst vid disken stod Kokemartina, och intet
av det lilla uppträdet undgick henne.
Man kunde se på henne, hur hon genast formade
det till en liten historia att ta vid tretåren. Munnen
fick en ställning, som när man blåser på fatet med
en sockerbit mellan tänderna.
— Är det hon Martina, som ska ha
korvkryddorna? frågade Hanna. Ska hon nu åstad igen och
laga te bröllop, hon är då rakt omöjlig. Och hon
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
