Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
VIII.
Ett oförvitligt hus.
Folk sade, att högmodet och hullet växte på
Frans Adamson under äktenskapets första
månader, så man såg det. Det skulle inte hända honom
vidare att fråga ut folk, vad de tyckte om hans
gifte. Han märkte visserligen ändå att hans
arbetsamma, sedesamma hustru med sitt karaktärsfasta
utseende spred ett skimmer av gammaldags trivsam
välmåga över huset. Mor hade ju i alla dar gått
och sett ut som det onda samvetet, och det hade
legat något visst dystert och hemlighetsfullt över
gården. Det hade varit som om allt gjordes i smyg
där på stället, om det så bara gällde att stuka
kläder eller sticka en gris. Men Hanna hade, helst
sedan hon nu blivit invigd i hemligheten, ett
beundransvärt sätt att släppa in ljus och lufta, och
lägga hela sin dag öppen för hela världen. Tog inte
den inpiskade kvinnan och högg ner granhäcken ner
mot sjön i alla fall! På hennes bykar funnos inga
dolda fläckar att dölja, hennes gardiner voro alltid
uppdragna, hennes dörrar aldrig låsta, hennes ögon
voro alltid klara, kring hennes mun fanns inga
rynkor att läsa i, hennes hand darrade aldrig, då
det kom ett brev med okänd handstil, hon flög inte
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
