Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Nej, vad skulle det tjäna till, när jag ändå
inte ska packa upp, förrän jag kommer hit på
allvare.
— Ha, ha! lät Frans och även från ruinen kom
ett ljud, som skulle föreställa skratt. Gumman
fnurrade till och lämnade rummet. Så fort hon var utom
dörren, blev gubben med ens livligare, han makade
sig bättre upp i sängen och böjde sig fram för att
titta på Hanna.
— Är du van att rykta gamla? frågade han.
— Nej, men jag tyr väl lära mig, om I tränger
hjälp.
— Ja, sir du, sade gubben, ja sa sä de en ting.
Fast hon ser hörker ut, så tror jag hon tryter rätt
vad det är, knall och fall så att säga.
— Hoppas inte på det far, hon är så illbattig,
så hon lever nog över oss allihop, di vill inte ha
henne varsken i himmelen eller helvete, och Frans
skrattade gott åt sitt skämt.
— Säger du det? suckade gubben och nu gick
det äntligen upp för Hanna, att de talade om
makan och modern.
— Tror inte far för resten, att fru Adamson får
annat att göra än passa er? Hon ska stå i bon och
expiera eller sitta på virandan och virka, när hon
har tid.
— Nej, men Frans, sade Hanna, nog vet du att
jag gäma vill–-
— Men si, nu är det frågan om vad j a g vill.
— Det kvalmar me å höra de, sade gubben, men
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
