Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
det kom av att han visste alltsammans förut. Inte
heller sa han som far: det här sa du inte lägga ve
de, vad är det å bry sig om?
— Du får försöka bära det, fast det är svårt,
min son, sade prosten.
Magnus rätade upp sig för ögonblicket, han ville
visst lyda. Men strax kom maktlösheten över honom
igen. Det var som förgjort hela livet, fy fan, att
en skulle bli född. Han såg med förvirrade ögon
på prosten, och tyckte att han inte längre kunde se
honom som förut. Det var en dimma mellan honom
och världen. Han gjorde fåfänga försök att klara
ut vad han råkat in i, som omvärvde honom, snärjde
in honom, och fanns inuti honom. Det gick inte å
ta i, inte å slita i, inte att sparka eller skälla ut
och inte att beveka.
— Jag är ju inte sjuker, sade han till prosten,
men ändå rår jag ingenting me, jag förstår inte
hur det kan vetta.
Prosten talade länge för att rycka upp honom
och besvor honom att kasta av sig hela bördan
genom en ansträngning. Pojken var alldeles
rådlös, han ville ju ingenting hellre, om han bara vetat
hur han skulle bära sig åt.
— Och så kommer du med de andra på onsdag,
slutade prosten, och du ska inte vara orolig, för
ingen kommer att säga ett ord till dig, som kan
vara otrevligt.
Magnus körde ner huvudet mellan axlarna och
teg.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
