Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvelighedslæren - Læren om folkeformerelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
mennesker; byene blir derfor folketomme og jorden bærer ikke
mere frugt, uagtet vi hverken har været hjemsøkt av krig eller
pest. Ti menneskene har hengit sig til overmodighet, penge*
begjær og makelighet. De vil ikke mere gifte sig, og om de
saa gjør, saa vil de blot opfostre et eller høiest to barn, alt for
at kunne opdrage dem i overflod og efterlate dem en stor arv.
Paa den vis tar det onde hurtig til, ti om der blot er et eller
to barn forhaanden, saa kan sygdom eller krig hurtig rykke dem
bort, og da maa naturligvis husene bli tomme og slegtene
dø ut.»
«Folkstockens förminskning» — sier Fahlbeck — «ar den
sjukdom, som bragte antiken om lifvet. Den utvecklar sig och
fortskrider under en tid, då fred aflöst det allmänna krigstill*
ståndet och, hvad Rom beträffar, välmågan är lika allmän som
stor. Författare och lagstiftare märka det onda och söka på
hvarjehanda sätt häfva det, men förgäfves. Da tillgriper man
den utvägen att genom import af barbarer ersätta den felande
regenerationen och skaffa de armar, som behöfdes för att hålla
samfundens urverk igång......men med hvad verkan? För
att fatta följderna utaf denna infiltration af halfciviliserade folk
och individer, hvilka sedan genom den sociala omsättningen
raskt fördes upp i samhällets alla lager, behöfvas ei långa forsk*
ningar och utredningar. Den korta vägen från Titi triumfbåge
till Constantins uti det nutida Rom, upplyser tillfyllest herom.
De konstförfarna händer, som uppbyggt den förra, hade två
hundra år senare ersatts af råa barbarhänder, som icke ens för*
mådde anständigt efterapa förebildarne .... Sedan på detta sätt
anden vikit, följde kroppens, det stora statsväsendets, upplös*
ning, delvis genom andre krafter . . . .»
I vor tid opveies som før nævnt den synkende natalitet for
en væsentlig del ved den tilsvarende sterke nedgang i mortali*
teten. Nogen saadan gjennemgripende bedring i dødelighets*
forholdene synes derimot at ha været ukjendt i oldtidens kultur*
stater om end disse vistnok heller ikke var saa sterkt herjet av
epidemier, som tilfældet ofte var i middelalderen og den nyere
tid. Det ringe fødselstal, som Polybius m. fl. beretter om,
maatte iallefald dengang ha meget skjæbnesvangre følger med
hensyn paa folkeformerelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
