- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
246

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

ministerns båda ännu ej fullvuxna döttrar för att
promenera omkring slottet. Där var en lustig tillställning.
En murarmästare i den lilla staden Nassau, som i gångna
tider varit lekkamrat till ministern och alltid visat sig
tillgiven det friherrliga huset, hade kommit på det
infallet att på gångarna i den Steinska parken genom de
underligaste sammanställningar av stenar, mossor,
blommor och buskar bildlikt framställa det ryska fälttågets
dater och lidanden, Moskwas brand, fransmännens
återtåg, slaget vid Leipzig o. s. v.. Där fanns också Steins
namn och vapen jämte en välförtjänt krans här och där.
Den gamle herrn hade redan hört talas om denna
transfiguration och sett mörk ut.därvid. Då han nu
verkligen såg den, blev han ond och ville genast låta
bortskaffa — allt, hela det mödosamma arbete, varpå den
fromme och tacksamme gamle mästaren kanske använt
sina fristunder under flera veckor. Den goda priorinnan
var utom sig men vågade ecj att säga emot, suckade
blott, ack den stackars mannen! Hon bådade nu upp
mig, snart kom det andra gäster, som måste hjälpa till
med — föreställningar och böner, och vi fingo det slut:
ligen därhän, att den gamle herrn förargad gick därifrån
med orden:. »Folk kan tro, att jag blivit en barnslig
narr, som inbillar mig att ha erövrat världen.» — Men
han tillät dock slutligen att väder och vind fingo
förstöra den gamle mannens arbete.

Han reste strax därpå (i september) till Wien, och
jag anträdde i slutet av oktober min färd till Berlin,
lycklig över att jag med sabel vid sidan och käppen i
hand fick bruka mina fötter. O, det finns ingen frihet
och glädje som övergår fotgängarens, och den som
riktigt vill studera människorna och folken, deras seder
och karaktär bör aldrig, där cej öknar och rövare
för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free