Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
sig, som jag flera år efter haft känning av och vilkas
följder, som det brukar hända, slående sig på nerver
och fibrer ännu måhända leva kvar inom mig som halvt
omedveten nervositet.
Jag kom till Stralsund i en mycket allvarlig
stämning och med mycket allvarliga beslut, vilka jag inte
heller ett enda ögonblick där varit otrogen. Jag var
frisk, stark och kraftig och hade föresatt mig att till
varje pris förbliva det. Från det glada och sinnliga
stadslivets njutningar, från njutningarna i föräldrahemmet
i Löbnitz, dit mina föräldrar flyttat och större förhållanden
rådde, slet jag mig strängt tillbaka till min skola och
ännu strängare till de mödosamma strapatser, jag
underkastade min kropp. Som en blyg ofördärvad, oskyldig
pojke hade jag kommit in i skolan, men den drift Gud
en gång lagt i människan, »det är ej gott att människan
är allena» gjorde sig nog påmint i de sällsamma
drömmerier, som i denna ålder hägra med en obestämd Jängtan
utan bestämda mål, och jag bad och stred för att
förbli kysk, så mycket mer som jag lade märke till,
att det bland de större pojkarna fanns mer än en
lättsinnig och liderlig sälle, som hånade och skrattade ut
ett sådant dystert och tungsint original som jag väl
ibland var. Alla skogar och stränder omkring Stralsund
på två, tre mils avstånd ha trampats av mina steg under
långa vandringar eller ännu i oktober och november på
väg till bad. Tiden som gick åt därtill eller till de glada
samkvämen måste tas igen på natten. Gudskelov jag
behövde föga sömn men hade kanske behövt mer, om
jag mindre känt behovet att härda och utmatta mig.
Så strök den ensamme pojken under åren 1787, 88,
89 omkring i skog och mark, upprepande det Horatianska,
Hoc tibi proderit olim till tröst, och ordet har besannats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
