Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
mina goda föräldrar, i verklig livsfara var jag där två
gånger. Det var en afton, en av dessa kvällar utan
dagg, då man i månskenet brukar hålla på till tio-,
elvatiden med att köra in säden. Arbetet var slut och
människor och kreatur hemma, de flesta också redan
gångna till vila — se, då fattades, när man räknade över
oss, min obetydlighet. En halv timme väntade man på
mig, emedan man var van, att jag redan då brukade
stryka omkring mina egna vägar och stigar, ensam och
i mörkret, men slutligen blev man orolig, och då det
drog av mot midnatt, fick den ängslande tanken makt
över dem, att jag fallit i någon damm, blivit överkörd,
eller att det förfärliga infräffat, att jag somnat in bland
halmen i ladan och sålunda kvävts utan att ge ljud eller
klagan från mig. Alla sprungo nu omkring och sökte.
Moster Sofi kom att tänka på, att hon aftonen förut
sett mig gå längs havsstranden, ej långt från byn Preseke,
där skördefolket bundo korn, och sedan länge bli sittande
där i månskenet och se mot de pommerska stränderna ;
kanske satt jag där nu igen. Hon hade då sprungit
dit och sökt igenom varje törnrosbuske och varje
tistelsnår. Men förgäves. Efter långt och fåfängt sökande
började klagorop och verop tränga fram över läpparna
som slutligen hördes ända bort till den försvunne. Jag kom
nämligen framstrykande bland månskenets dimmgestalter
och stod plötsligt som ett spöke bredvid henne och visade
till hennes förvåning på en stor och förvildad gammal
hagtorn — som man ofta ser på åkrarna på Rügen —
där pojken trött och sömnig krupit ihop på kvällen och
somnat. Hon drog mig nu med hastiga steg hem.
Jag stod snart inför mina föräldrars stränga blickar men
kom den gången, då ångesten förtagit vreden, ifrån saken
med milda förmaningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
