- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
84

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bana, den jag hoppades för evigt hafva lämnat, förestår
öden, som äfven om de vore ärefulla kunna för evigt
skilja mig vid allt det jag älskar här på jorden. Innan
kort lära härar af flera 100,000 man, komma att stöta mot
hvarandra. Öfver 100,000 fransoser äro redan öfver Weich*
sel och vår corps d’armé går i dessa dagar öfver Niemen.
Måtte Gud styra allt till det bästa. Jag har i anseende
till språket ej mottagit befäl öfver någon corps, men gör
i det stället tjänst som kejsarens första generaladjutant
och uträttar där och hvar dess befattningar.

Jag ser att det är Er bekant, mina Bästa Vänner, att
svenska regeringen nu är braf ledsen öfver att ha gjort
mig orätt och att jag haft den lyckan lägga glödande
kol på mina fienders hufvud genom mitt oppförande.
Häruti har jag i sig själft ej följt annat än mina princi*
per, som icke af omständigheterna kunna förändras, men
ödet har velat att jag skulle snart njuta frukten häraf,
och detta hör till min vanliga lycka, då jag blir förföljd
och förfördelad.

Jag talar ej om den lyckan, som träffat mig genom min
ställning, både som finne och undersåte. Mitt fosterland
njuter en oförliknelig sällhet. Inga nya skatter, inga re*
kryter, intet af allt det, som plågar andra land. Jag, öf*
verhopad af monarkens godhet och nåd, finner mig blott
i den ställning att ej veta hur jag skall visa min lifliga
erkänsla. Min hälsa var sämre då jag låg stilla i Peters*
burg än nu, då jag svälter ofta och fatiguerar mycket
— får se hur det blir i längden.

Ja, min lilla söta cousine Ulla, nog hade du förtjänt
att blifva det man kallar lycklig genom en god établisse*
ment, men kanske är det lyckligt i dessa tider att ej hafva
hvarken man eller barn och att i visst afseende ej hafva
vidsträcktare bekymmer än sin kassa.

Vore jag så lycklig att blott ha min egen varelse att
sörja för, skulle ingenting oroa mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armfeltare/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free