Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMA MÄNNISKOR
D. 15 september.
Högädle herr Makar Aleksejevitj!
Jag är förfärligt upprörd. Hör på, vad som hänt!
Jag anar något ödesdigert. Döm själv, min ovärderlige
vän: herr Bykov är i Petersburg! Fedora har mött
honom. Han kom åkande, lät droskan stanna och gick
rakt på Fedora för att göra sig underrättad om, var hon
bodde. Hon svarade i början ingenting. Så skrattade
han och sade, att han visste nog, vem som bodde hos
henne. (Tydligen hade Anna Fedorovna berättat allt
för honom.) Nu kunde Fedora inte härda ut längre,
utan började mitt på gatan att skälla på honom och
utfara i smädeord, sägande att han var en osedlig
människa och skuld till alla mina olyckor. Han svarade
bara, att om en människa är pank, så måste hon vara
olycklig. Fedora sade då, att jag nog var i stånd att
förtjäna mitt uppehälle med handarbete och kunde
ha blivit gift eller i värsta fall kunde ha fått en plats,
men nu, sade hon, var min lycka för alltid förspilld,
ty jag var mycket sjuk och skulle snart dö. Därpå
svarade han, att jag ännu var ung och hade griller i
huvudet, och att våra dygder bli en smula grumliga,
just så uttryckte han sig.
Fedora och jag trodde, att han inte visste, var vi
bodde. Men plötsligt kom han hem till oss i går, just
som jag hade gått till Gostinnyj Dvor för att handla.
Tydligen ville han inte träffa mig hemma. Han språkade
länge med Fedora om huru vi hade det och såg sig noga
omkring. Han tittade också på mitt arbete och frågade
slutligen, vem den där tjänstemannen var, som umgicks
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
