Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Låt junkern vara“, sade han, „han står under
mitt beskydd.“
„Men, nådige herre, han — han“, längre kom
ej Anders skrifvare.
„Jag skall lära dig, du med dina men“, skrek
marsken, och skrifvaren stod där darrande och för-
skräckt, ty Karl Knutsson var ej sen med hugg och
slag, då han var vred.
Herr Karl befallde nu tvenne knektar att följa
mig, ehvart jag begaf mig, inom borgen eller i sta-
den, och för alla, som ville antasta mig, förklara det
jag var hans man och att han svarade för, att jag
ej skulle rymma ur staden. I trappan mötte jag
min fader, som, orolig öfver mitt långa dröjsmål,
hade gått för att höra efter hvad som händt mig.
Jag förkunnade honom den glada nyheten, och
skyndsamt begåfvo vi oss ned till vårt hem, där
kvinnorna blefvo utom sig af glädje. Jag sände
Semjon till skeppen med befallning till mina femtio
karlar att begifva sig till staden och söka sig här-
bärge. Måns Göransson sände jag min hälsning
och bad honom stiga i land samt uppsöka Hans
Bülows gård, där han skulle träffa mig. Därpå be-
gåfvo vi oss till staden, åtföljda af de två knek-
tarne. Då vi närmade oss Bülows hus, kom en
yngling i harnesk, med svärd vid sidan, emot oss.
Det var mitt syskonbarn Göstaf Eriksson, en sven
om femton år. Då han såg oss på afstånd, sprang
han emot mig och slog armarna om min hals.
„Hvad vill det här säga, hvad har du hängt på
dig? Du går i harnesk midt i djupaste freden, och
därtill är det ej ditt eget; du försvinner ju helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
